January 08th, 2015 | Author: Lillmonster

…eller nåt…
Efter 2 års bloggdvala så får man väl kalla det en liten Wake up-call…

Kan ju sammanfatta de sista åren med att när man känner sig nere på botten så finns det bara en väg att gå - upp - men f-n vilken tid, energi o envishet det tar.
Tur att jag inte är den som ger upp även om jag många gånger känt att jag nog kan bädda ner mig, gå i dvala o komma fram när allt känns bättre.
Allt är inte bra nu men bättre än för 6 månader sen så jag är glad för det lilla jag åstadkommit.

Kan sammanfatta att hade jag inte haft mina underbara gulliga ungar (både stora o små) så hade jag nog inte orkat kämpa på samma sätt. Då hade jag låst in mig hemma, låtit fobin o ångesten ta över totalt, o inte fungerat som en “normal” människa.
Mina barn ser till att jag måste komma ut på dagarna, jag måste träffa folk o jag måste framförallt kliva upp ur sängen.

Så stort TACK till mina härliga barn o barnbarn. <3

Category: Småprat  | One Comment
January 25th, 2013 | Author: Lillmonster

Jisses så trött jag är på att konstant frysa.
Jag fryser ute och jag fryser inne.
Det drar från båda ändarna av nedervåningen - ytterdörren är inte tät (har påtalat det men inget händer) och altandörren saknar en list och har så gjort i flera år (det finns inga är svaret jag fått genom alla år).
Blir så trött på det hela!

Så med andra ord gosar jag runt i min fleecemorgonrock hela dagarna och är fullt påklädd under.
Fast mina stora söner talar om för mig att jag är klen
De fryser inte lika mycket som jag gör.

De är två vasstrån som inte har ett uns till underhudsfett på kroppen.
Jag är en kvinna som är alldeles för kort till min vikt och således borde ha en massa underhudsfett och inte frysa så mycket…
Vad säger experterna om det tro?

Idag var det -17 grader - igen….

********

Idag är både stora M och lilla M hemma.
Stora M hade huvudvärk och som den snälla mamman (som fryser) jag är så fick han vara hemma den här fredagen och vila upp sig.
Tydligen är det många i hans klass som är hemma med just huvudvärk, förkylning och feber.
Febern får gärna hålla sig borta anser jag men vi får se hur det utvecklar sig.
Just nu verkar det inte vara så stora problem -
det tjaffsas vid tv’n hör jag.

Fast jag hoppas att dagen fortlöper i lugn takt. De får spela på min mobil, kolla på tv osv så både de och jag nöjda.

January 21st, 2013 | Author: Lillmonster

I alla fall alla vi som bor här är samlade igen efter att storkillarna haft pappavecka.
Men vilken vecka det var…

De åkte iväg till pappa efter skolan i måndags, precis som de brukar göra, och jag gjorde upp planer för min vecka med bara tre barn (två små och en stor) hemma.
I tisdagsmorse så satt jag i godan ro och njöt av en kopp kaffe och lugnet som infunnit sig efter att jag lämnat de små till dagis/skola.
Då ringer telefonen och jag får veta att L gjort sig illa i skolan. Skolsköterskan misstänker en bruten stortå.

Hur får jag hem ungen?
Jag har inget körkort och svärsonen har börjat plugga igen.
Jag och S tar bussen för att hämta honom, tar med mig ett par kryckor vi har här hemma också för säkerhetsskull sådär.
På bussen ringer jag till akuten för att förvarna om att vi kommer, får som vanligt prata med sjukvårdsrådgivningen som säger att det här kan våran husläkare kolla på och avgöra.

Ringer dit och får en tid som vi ska vara där.
Vi kommer i tid men fick komma in efter 40 min väntan…
Läkaren tittar och säger att det här ska röntgas så vi ska till akuten!
Dit jag ville från början…

Tar oss ner dit och förklarar vårt ärende. Då får jag veta att läkaren som kollat på L inte skickat iväg någon röntgenremiss så det var bara att börja om med väntan. Nu var en ny läkare tvungen att kolla på foten.

Efter 3 timmar så kommer han in på röntgen och sen fick vi vänta i ytterligare 2½ timma innan vi kom ut därifrån.
L med en tejpad och omplåstrad stortå.
Den var bruten!
Men inte på det vanliga sättet tvärs över.
Han har liksom delat tån längsmed.

Nu får han ta det lugnt i 6 veckor.

********

Samma dag som allt detta hände så skulle W sätta tandställningen.
Tack än en gång S för att du följde med honom.
Tack också för att du hämtade upp M & M på fritis/dagis.
Tack för att du utfordrade dina syskon.
Tack för att de fick vara hos dig tills vi kom hem.

********

Resten av veckan fortsatte med stress osv.
Den här veckan ska det bli lugnare.
Det har jag bestämt!

January 13th, 2013 | Author: Lillmonster

Idag har jag haft tvättlektion med mina två tonårssöner.
Efter att jag häromdagen kollade in i deras garderober och fick en smärre chock (nu vet jag hur de städar) så bokade jag en tvättid enkom för dem.

Idag fick de gå upp tidigt (för att vara dem en söndag) och plocka med sig alla sina kläder.
Sen ut i tvättstugan där de fick sortera sin tvätt, jag tittade på.
Lära sig hur de sätter igång tvättmaskinerna och sen vad som ska slängas i torktumlaren och vad som ska hängas.
Det blev ett par vändor med dem idag men nästa gång de gör likadant så får de klara sig själva.

Förhoppningsvis har de kanske lärt sig nu att
1. man lägger ner smutstvätten så kan den snälla mamman tvätta dem
2. om man inte lägger ner smutstvätten så slänger man inte in den bland de rena kläderna i garderoben
3. om man väljer att lagra smutstvätten uppe och blanda det med rena kläder så får man väldigt mycket att tvätta själv i slutändan.

Nu ska jag bara få dem att vika sin numera rena tvätt och lägga in det i garderoberna igen.
Undras hur lång tid innan den lektionen blir klar?!

Category: Babbel  | Tags: , , , , ,  | One Comment
January 12th, 2013 | Author: Lillmonster

Har funderat ett tag på om jag är provocerande.
Jag har märkt att andra människor reagerar på att jag är singel.
Och att jag trivs med det!

Jag har nu varit singel och bott själv med barnen i tre år.
Tre underbara år!

Visst är det ett himla pusslande med barn i brett åldersspektra, tider, möten, vissa har pappaveckor, de små är hos mig mest hela tiden, barn som flyttat hemifrån, barnbarn, hem, sysslor osv.
Logistiken ser olika ut beroende på om det är jämna eller ojämna veckor. Varannan vecka är det 5 barn här hemma som ska ha mat osv och varannan vecka endast 3. Men det funkar med hjälp från tonåringarna och ett tidspussel.

Det som är helt underbart är att jag inte behöver kompromissa med en annan bestämmande person.
Jag behöver inte känna att jag måste umgås om jag inte vill det.
Jag kan möblera hur jag vill, köpa vad jag vill till hemmet och göra som jag vill helt enkelt.

Jag har hela tiden sagt att jag trivs med att vara singel, ensamstående eller vad man nu ska kalla det med en bunt ungar hemma.
Jag trivs med att vara ensam. Jag är en sån som verkligen behöver egentid då jag är ensam, ensam i mitt hem. Det är lite svårt att vara det när man är sambo.

Många människor har påpekat att det nu gått tre år och att det börjar nog bli dags att hitta någon ny.
Varför?
Jag är inte en sån person som knappt kan avsluta ett förhållande innan de är inne i nästa.
Jag är inte en sån person som är rädd för att vara själv.

Jag har sagt att jag aldrig mer tänker bli sambo (tydligen mycket provocerande).
Jag kan tänka mig att vara särbo.
Då kan man träffas för att man vill träffas - inte för att man måste!
Jag har kvar mitt och mår bra och likadant för den andre.

Jag har sagt att jag inte vill ha en ny man i mitt liv.
Jag har fullt upp med barnen och mig själv. Att träffa en ny man skulle kräva tid och energi som jag inte har just nu.
Nu är jag ego och låter mig själv komma först och självklart barnen.

Men…
Jag har även sagt att skulle det trilla ner någon som ser ut som Dave Grohl i mitt knä så skulle jag inte tacka nej!