Author Archive

January 12th, 2013 | Author: Lillmonster

Har funderat ett tag på om jag är provocerande.
Jag har märkt att andra människor reagerar på att jag är singel.
Och att jag trivs med det!

Jag har nu varit singel och bott själv med barnen i tre år.
Tre underbara år!

Visst är det ett himla pusslande med barn i brett åldersspektra, tider, möten, vissa har pappaveckor, de små är hos mig mest hela tiden, barn som flyttat hemifrån, barnbarn, hem, sysslor osv.
Logistiken ser olika ut beroende på om det är jämna eller ojämna veckor. Varannan vecka är det 5 barn här hemma som ska ha mat osv och varannan vecka endast 3. Men det funkar med hjälp från tonåringarna och ett tidspussel.

Det som är helt underbart är att jag inte behöver kompromissa med en annan bestämmande person.
Jag behöver inte känna att jag måste umgås om jag inte vill det.
Jag kan möblera hur jag vill, köpa vad jag vill till hemmet och göra som jag vill helt enkelt.

Jag har hela tiden sagt att jag trivs med att vara singel, ensamstående eller vad man nu ska kalla det med en bunt ungar hemma.
Jag trivs med att vara ensam. Jag är en sån som verkligen behöver egentid då jag är ensam, ensam i mitt hem. Det är lite svårt att vara det när man är sambo.

Många människor har påpekat att det nu gått tre år och att det börjar nog bli dags att hitta någon ny.
Varför?
Jag är inte en sån person som knappt kan avsluta ett förhållande innan de är inne i nästa.
Jag är inte en sån person som är rädd för att vara själv.

Jag har sagt att jag aldrig mer tänker bli sambo (tydligen mycket provocerande).
Jag kan tänka mig att vara särbo.
Då kan man träffas för att man vill träffas - inte för att man måste!
Jag har kvar mitt och mår bra och likadant för den andre.

Jag har sagt att jag inte vill ha en ny man i mitt liv.
Jag har fullt upp med barnen och mig själv. Att träffa en ny man skulle kräva tid och energi som jag inte har just nu.
Nu är jag ego och låter mig själv komma först och självklart barnen.

Men…
Jag har även sagt att skulle det trilla ner någon som ser ut som Dave Grohl i mitt knä så skulle jag inte tacka nej!

January 10th, 2013 | Author: Lillmonster

Jag är så trött idag. Eller egentligen alla dagar nuförtiden. Men bara förmiddagarna för sen vaknar jag till liv med en liten svacka runt 17-tiden och sen är jag uppe till efter 12 och läser sen till 1.
Jag behöver verkligen komma isäng tidigare men det är oftast något att se på tv då och när barnen är vakna och hemma så är det lite svårare att komma åt tvn.
Jag kanske skulle börja göra som mina döttrar - kolla på serier på datorn.
Problemet är att jag inte riktigt fattar hur de gör…. Novis.
De får visa mig så får jag se om det är något för mig.

Igår började det den ny serie, Chicago Fire, som jag var tvungen att kolla in. Fick även B att kolla och jag tror hon också fastnade lite.
Först ville hon inte men jag lockade med brandmän och bara överkroppar… det fixade allt!
Men det kan nog bli något av den. Jag ger inte upp en serie i första taget utan måste i alla fall kolla ett par avsnitt.

Just nu har jag en massa olika serier som jag vill kolla in.
Vissa går på tv men krockar med andra och vissa har gått som jag då struntade i men nu ändå vill ge en chans.
Får se vad tiden utvisar.

********

Idag är det tvättdag igen. Men jag har faktiskt inte lika mycket tvätt som jag brukar. Tror det beror på att mina småpojkar börjar bli stora och smutsar inte ner sig lika mycket, men så har de ju overall osv på sig ute så det skyddar ju kläderna.
Men slita i tvättstugan ska jag göra ändå. Får försöka se fram emot när det är klart. Då kanske det känns lite mer lockande att slita där. *S*

Category: Babbel  | Tags: , ,  | Leave a Comment
January 08th, 2013 | Author: Lillmonster

Nu blir det lite testing här.
När jag lånat sonens skoldator så har inte inläggen sparats utan bara rubriken.
Skitkul att skriva om inläggen och sen upptäcka att det ändå inte funkar…. Inte ett dugg!!!

Men nu har jag fått låna dotterns dator medan min är på återupplivning.
Hoppas att det funkar nu bara. Så är jag åter i etern.

Category: Babbel  | Leave a Comment
December 31st, 2012 | Author: Lillmonster

Category: Babbel  | Tags:  | One Comment
December 30th, 2012 | Author: Lillmonster

Så var det dags för sista söndagen för året, näst sista dagen för året.
Här är alla fortfarande hemma, B hostar så det står härliga till och minsting nyser och hostar han också. Vi övriga har nog klarat oss än så länge eller så har vi redan haft det.
Men jag går runt med en värk i kroppen och har gjort det nu i ett par dagar, liksom ont i lederna så jag misstänker att något skit ligger i kroppen och stökar till.

Imorgon så åker alla boysen till fadern för att fira nyår där. Jag har haft dem hela julhelgen så det är okej att vara själv vid nyår.
Eller själv blir jag inte, T kommer vara här och även B om hon inte drar till en kompis. Men vi ska väl äta något och bara ta det lugnt. Ska faktiskt blir skönt på ett sätt. Jag blir ju inte helt själv som sagt var…

********

På tisdag så kör jag igång med Viktklubb igen.
Jag har gått upp i vikt under det sista 1½ året men jag vet att jag kan gå ner i vikt på egen hand så nu är det dags att sluta lata sig och börja tänka på vad jag stoppar i mig samt röra på mig lite mer än vad jag gör idag. Den berömda latmasken ska nu förvisas från kroppen!

Jag har fått frågan om jag inte ångrat att jag inte gjorde operationen (GBP) när jag hade chansen.
Svaret är nej! Jag ångrar mig inte!

Jag vet ju att jag kan själv med hjälp av viktklubb och träning, jag har ju gjort det. Att jag sen tog en längre paus än vad jag trodde har ju gjort sitt till. Ser jag tillbaka så ser jag att jag liksom “gav upp” när jag ställde mig i op-kön. Då skulle ju ändå op ta hand om det s a s.
Nu tog det mig 6 månader extra från att jag klev ur kön innan jag tog mig i kragen igen men det var vad jag var tvungen att ta.
Jag har inte mått så bra under hösten då jag kämpar på med min fobi och terapi så det har fått komma i första hand nu. Känner att jag börjar få en balans igen så då hoppas jag på tåget igen.

Sen kan jag absolut inte ångra ett beslut som mina barn blev glada över att jag tog.
Jag har ju bara 2 “små” barn kvar och de övriga är ju tonåringar och äldre. De läser själva och har hört massor om folk som gjort op, om de olika problem man kan råka ut för, biverkningar osv. Och som de säger - det är ett beslut som gäller för resten av livet! Det är inget man kan ångra och ta tillbaka.
Så nej… Jag ångar ingenting!

Men som jag brukar säga till barnen. Jag ger det här 10 år till och har inget ändrats för mig om 10 år så har jag fortfarande chansen att göra en op då. Först och främst så tror jag att de blivit mycket bättre på det här med biverkningar och efterdyningar mot idag och vem vet. Man kanske inte ens behöver genomgå en så stor op som idag.

********

Idag är det +grader ute, idag igen… Det töar som bara den och slaskar i mängder. Enda fördelen som jag ser med det är att gångvägarna nu börjar bli isfria men jag hade nog sett att snön fått ligga kvar ett tag till.
Vi fick mycket fin snö (visst gnällde jag på den) men sen räckte det. Det som fanns kunde få ligga kvar men vi behövde verkligen inget mer. Men när det gäller vädret så får man aldrig som man vill. Eller vissa kanske får det - men inte jag…

Dags att återlämna datorn till sonen som trampar runt mig. Så fort de vaknar så sätter abstinensen in från datorn… Eller något sådant.

GOTT NYTT ÅR mina vänner om vi inte hörs mer det här året!