Archive for the Category » Småprat «

July 30th, 2018 | Author:

Igår kom det äntligen, det efterlängtade regnet. Men inte tillräckligt för min smak. För min del hade det gärna fått vräka ner hela dagen och åskat minst hela tiden.

Jag älskar åskan!!!

Igår morse när det började mullra så smått satt jag i köket med min bok och kaffekopp, njöt av tystnaden (barnen sov). Ju mer det mullrade desto större blev mitt leende. Till slut kände jag mig som Jokern utan smink. 

Men tyvärr så slutade det alldeles för fort. Visst kom det lite på eftermiddagen också (då satt jag ute och njöt) men då var det långt långt borta och inte alls där jag ville att det skulle vara. 

Bara att konstatera.

Man är aldrig nöjd. ;)

Category: Småprat  | Leave a Comment
July 26th, 2018 | Author:

Man ska ju inte klaga säger alla men ändå är det just vad alla göra. Klagar alltså. På solen, på värmen, på sommaren, på vädret. Jag tror aldrig jag har hört så många skrika efter regn. Lite kul är det faktiskt även om jag är en av dem som klagar så det står härliga till. 

Jag är innerligt trött på värmen som är. Jag vill ha runt 25 grader. Tänk så härligt det skulle vara. Då skulle jag kunna röra mig utan att flyta bort, min yrsel skulle bli bättre, astman skulle bli bättre. Tänk att kunna gå en promenad utan att dö av värmeslag eller astman som kväver en på luft.

Jag vill ha regn. Nu nu nu!

Category: Småprat  | Tags: , , ,  | Leave a Comment
July 18th, 2015 | Author:

Jisses så längesen jag skrev här. Nästan så det känns som om det är dags att uppdatera sig på det mesta.
Vänta.. Hur gjorde jag det o det nu igen.
Snacka om att man glömmer vissa saker fort o andra sitter liksom i ryggraden o man den vet/kunskapen liksom bara ploppar fram vare sig man vill eller inte.
Lustigt hur man fungerar.

Funderade ett tag på om jag skulle lägga ner hela bloggen. Skrev ju ändå inte här men…
Den får nog vara kvar. Det kan ju hända att jag får mina små ryck o faktiskt kommer på något att skriva.
Även om det bara är för mig själv…

Jag vet att en anledning till att jag inte skrivit har varit på att jag inte varit sams med laptopen. Men med ett extern tangentbord så kommer vi mycket bättre överrens nu.
Att jag inte tänkte på det tidigare…
Nåja. Nu finns det ett som passar o vi är bättre vänner än vi varit tidigare.

Och vad händer här hemma då…
Tiden går
monstren växer
o jag försöker mest bara hänga med.

Sedan i juni är det officiellt att jag bara har 3 barn kvar i skolan….
3 – hörde ni? Tre!!!!

Äldsta sonen L tog studenten i juni med bravur.
Bara dagarna innan så fixade han sitt sista körkort som “krävdes” så nu får “lilla” sonen (ca 1,87) köra både det ena o det andra.
Tror det vara både B o C o CE?
Finns det något som heter så?
Nåja, en massa olika bokstäver är det i alla fall.

En annan som för tillfället växer så han knakar i knälederna är M, nu 11 år.
I november förra året fick vi reda på att han även är glutenintollerant så det var bara att ända kosten för honom.
Inte helt lätt då han fortfarande inte tål mjölkprotein men det funkar.
Blir lite enformigt men han ska få börja prova lite mjölk här i höst.

I alla fall så började han så sakta växa – på längden.
I vikten gick det neråt så han trillade ur kurvorna.
Tillbaka till dietisten o jippie…
Av alla sorter med näringsdrycker så fanns det faktiskt – en – som inte innehöll mjölk!
Som tur är så gillar han den o de har hjälpt.

I april så vägde han inte ens 24 kg o var 126 cm.
Inte mycket för en kille som skulle fylla 11…
I juni var vi tillbaka till läkaren o nu hade det hänt saker
25 kg o hela 130 cm!
Inte undra på att han klagat på ont i knälederna…

Men han är inte ensam om att numera vara glutenintollerant.
Minsting gjorde sin gastro i mars o mycket riktigt.
Han också o där fick vi en förklaring på alla hans magproblem med förstoppningar som han dragits med sen han var bebis.
Tydligen ett bra tecken enligt läkaren.

Nu är det så att det mina söner har kallas för tyst gluten.
Det innebär att det finns en massa olika symptom men inte de där vanliga som man förknippar gluten med.
Så jag klappar mig själv på axeln som faktiskt begärde blodprovet på minsting också.
Han får börja prova mjölk först runt jul.

Sen är det bara att hålla tummarna att det funkar för dem för då blir det genast ännu lättare med glutenfritt.
Nu är det så att ca 70% av det som är glutenfritt innehåller mjölkprotein.
Så jag håller tummarna för att i framtiden bara kunna gå till den glutenfria hyllan o ta vad jag vill till dem utan att behöva läsa på innehållsförteckningen.

January 08th, 2015 | Author:

…eller nåt…
Efter 2 års bloggdvala så får man väl kalla det en liten Wake up-call…

Kan ju sammanfatta de sista åren med att när man känner sig nere på botten så finns det bara en väg att gå – upp – men f-n vilken tid, energi o envishet det tar.
Tur att jag inte är den som ger upp även om jag många gånger känt att jag nog kan bädda ner mig, gå i dvala o komma fram när allt känns bättre.
Allt är inte bra nu men bättre än för 6 månader sen så jag är glad för det lilla jag åstadkommit.

Kan sammanfatta att hade jag inte haft mina underbara gulliga ungar (både stora o små) så hade jag nog inte orkat kämpa på samma sätt. Då hade jag låst in mig hemma, låtit fobin o ångesten ta över totalt, o inte fungerat som en “normal” människa.
Mina barn ser till att jag måste komma ut på dagarna, jag måste träffa folk o jag måste framförallt kliva upp ur sängen.

Så stort TACK till mina härliga barn o barnbarn. <3

Category: Småprat  | One Comment