Monday, February 14th, 2011 | Author: Lillmonster

Tror ni inte på f-n att det var magsjuka jag fått en gång till.
Sonen L blev sjuk sen lördagnatt hemma hos pappan och det var jag glad över. Då hade jag bara mig själv att bekymra mig om. Att få min ångest att släppa. Att inte behöva ha andra sjuka runtomkring mig.
Nu håller jag bara tummarna för att de övriga ska klara sig.
Skulle liksom inte förvåna mig ifall småpojkarna får det en vända till som jag fick det.

Men igår så trotsade jag lite och gick ut på en långpromenad i det fina vädret.
Fick sällskap av äldsta samt barnbarnet som fick följa med på egen risk.

Vacker februaridag
Helt underbart väder

Vi tog den vanliga rundan som vi brukar ta när vi är ute och går.
Fast vi fick strunta i att gå runt badplatsen.
Det är ju lite mycket snö s a s.
Men det blev en skön promenad ändå och vi hade inte bråttom så vi njöt nog lika mycket av solen och den friska luften.
Precis vad jag behövde!

Som sagt var så är ångesten inte helt borta än även om det känns bättre för varje dag som går.
Nu är jag ju mest rädd för att bli sjuk en tredje gång om barnen blir sjuka.
Eller om jag är ute och träffar folk.
Eller om någon kommer hit.
Eller… vad som helst.
Ångesten har ingen logik som sagt var och jag kämpar för att hamna på rätt köl igen. Men det är så otroligt svårt.
Som jag skrev tidigare. Det var längesen ångesten var så här stark.
Fast jag kämpar på så gott det går.

Äldsta ringde från öppna förskolan idag.
De ska åka iväg till Pelle Svanslös-hus i Uppsala på sportlovet och nu undrade hon om jag och småpojkarna ville följa med.
Min första reaktion var NEJ.
Jag vågar inte planera något med tanke på hur jag mår.
Tänk om vi fortfarande är sjuka där.
Eller så är vi friska, åker iväg och blir sjuka igen.

Jag bröt ihop efter telefonsamtalet och bara grät.
Jag som lovat mig själv att inte låta min fobi gå ut över mina barn hade just tillåtit detta.
Även om de inte vet om det så vet jag om det.
Så jag messade till äldsta och sa att hon skulle anmäla oss.
Sen får jag se hur jag mår när dagen närmar sig.

Just nu känns det skitjobbigt men jag hoppas att jag ska landa lite innan det är dags då det ändå är först den 4 mars som vi ska åka då.

Nu ska jag fortsätta städa bort magsjukebakterier här hemma så det är rent och snyggt tills mina pojkar kommer hem imorgon.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
2 Responses
  1. Micke says:

    Hoppas det är slut på magsjukan där nu!
    Inte alls kul då den “går runt” och börjar om.

    Det var lite av vad man kallar myggfritt i morse ja, men det gick bra med både bilen och jobba ute ett tag senare.

  2. Usch den där hemska magsjukan borde utrotas, den förstör för så många:(
    Vi har ännu så länge klarat sos trots att vi har barn på flera ställen men den kommer väl, bara att invänta misstänker jag.
    Kramar

Jag blir glad över ett litet avtryck

Anonyma kommentarer kommer inte att godkännas

Comments will be sent to the moderation queue.