Sunday, April 15th, 2012 | Author: Lillmonster

Välkommen, eller vad ska jag säga.
Den här djupa mörka gropen känns bekant och jag blir lika irriterad på mig själv varje gång jag trillar ner där.
Borde jag inte ha lärt mig hur jag undviker den?
Borde jag inte ha lärt mig att inte tillåta mig trilla ner i den när den dyker upp?
Men lik förbannat så trillar jag dit.
Inte varje gång men fortfarande för många gånger.

Jag ser den annalkas och jag borde veta bättre än att trilla dit.
Så varför hamnar jag där?

Det jävligaste är att jag vet exakt varför jag trillade dit den här gången.
Jag var själv hemma (barnledig) och då finns det alldeles för mycket tid att tänka.
För mycket tid att bry mig om saker jag egentligen bara borde skita i.
Hade jag inte varit ensam hade jag kanske inte trillat så djupt.
Eller så hade det bara dragits ut.
Jag vet inte - jag bara spekulerar!

Men nu finns det bara en väg att gå och det är uppåt igen.
Upp mot ljuset och glädjen jag vet finns där uppe.
Bara jag kommer till ytan så blir allt bättre igen.
Men vägen dit känns lång.

Inte blir det bättre av att det är en fullspäckad vecka framför mig:

Måndag - kursen och ev träning (måste komma igång och då mår jag bättre)
Tisdag - tandis med minsting, kurs och sen konsert med B inne på Tyrol. Vi ska se på Simple Plan. B fick två biljetter i julklapp och valde att ta med sig mig - mamma. :D
Onsdag - kurs och träning med kursen
Torsdag - psykologen och in till Mörby med L för ett besök hos tandspecialisten, tandställningen närmar sig.
Fredag - kurs och träning med kursen
Lördag - storhandla och storstäda
Söndag - tvättis hela dagen

Sen börjar det om med tandisbesök, kurs, träning, dagis, skola, städning osv osv.
Men sånt är livet i en grop!

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
One Response
  1. Å vad jag väl känner igen den där förbannade groppen. Man tror att den kanska fyllts igen eller åtminstone blivit lite grundare. Men den är fortfarande svart & djup. Det gäller ju att lära sig gå runt den istället, kansk bara halka ner en liten bit & fortfarande ha näsan över kanten, men det är förbannat svårt att lyckas med det. Min grop dök upp i tonåren & har krupit efter mig som en skugga sedan dess, Ibland lite längre bort men ibland hinner man inte med när den helt plötsigt hamnar före igen & man trillar i.
    Skickar en massa styrkekramar till dig, och även en stabil repstege som hjälp/bidrag till att klättra upp!

Jag blir glad över ett litet avtryck

Anonyma kommentarer kommer inte att godkännas

Comments will be sent to the moderation queue.