Tag-Archive for » ångest «

September 28th, 2012 | Author: Lillmonster

Så underbart väder det är ute. Eller inte alls.
Började morgonen med att tjaffsa med M. Han anser att han är stor nu när han är 8 år.
Varför ska han behöva ha regnjacka och stövlar på sig?
Efter att jag fått visa mammakortet så vann jag - han satte på sig både stövlar och regnjacka under ljudligt muttrande. Men när han kom ut så konstaterade han att det var tur att han hade det på sig.
Visste jag väl….

Idag är det kursen som vanligt. Ångesten är lite bättre idag.
Just nu så kollar de på film, Supersize me, men den klarar jag inte av med min fobi så jag får sitta här istället. Då behöver jag inte få överskott av ångest igen.

Sen är det träning som gäller. Skitkul och helt underbart skönt att få ta ut sig lite.
Vi är några som verkligen peppar varann och “tävlar” om vem som kan ta mest vikter på den eller den maskinen.
Än så länge är jag starkast i benen!

Något ska det väl ge att jag inte har körkort och är för snål för att ta bussen.
Jag går med andra ord överallt jag ska inom stan.
Småpojkarna får också gå med mig men de större har blivit lata, eller de fick busskort från skolan så varför ska man gå när man kan åka buss gratis anser dem.

Imorgon ska jag och en kompis på bröllop.
Fast bara till kyrkan, vi stannar inte på mottagningen efter.
Jag är barnledig och vill hem till mitt lugn och ro.
Hon vill hem till familjen istället.
Det är ju helg!

Category: Babbel  | Tags: , , , ,  | Leave a Comment
September 27th, 2012 | Author: Lillmonster

Kära höst välkommen.

Det är lika trevligt med hösten varje år.
Den förbannade ångesten kommer som ett brev på posten.
Att kalla det kärt vore helt fel. Jag vill inte ha den men lik förbannat så dyker den upp.
De sista dagarna har varit hemska. Den ständiga följeslagaren vare sig man vill det eller inte.
Fast vem skulle vilja ha ångest?
Kanske någon som känner sig mer levande då. Men jag känner mig levande så det räcker så jag behöver inga fler påslag.
Imorgon åker barnen till xet och då kan jag låsa in mig hemma utan att behöva bekymra mig om någon annan.
Alltid en liten ljusglimt mitt i allt som är just nu.

I övrigt så är det inte så mycket som händer just nu. Livet går sin gilla gång.
Jag lämnar barn, går på kursen, hämtar barn, fixar allt som ska fixas och så rullar det på om igen.

Avbrottet blir nästa fredag när jag ska på arbetsförmedlingen för första gången på över 2 år.
Min handläggare (som jag träffade en gång för just 2 år sen) har kallat till möte då jag nu vill bli flyttad till SIUS-gruppen. Min fobi klassas som ett funktionshinder och genom den gruppen så kan jag få mer hjälp med att hitta en praktikplats som är mer anpassad för mig och vad jag klarar av. Ska jag fixa den här vintern utan att fastna hemma och komma vidare med min terapi så krävs det en sådan plats.
Bara att hålla tummarna att han faktiskt lyssnar på mig den här gången. Om han sen skulle ha läst allt underlag jag lämnat in så är det ett stort extra pluss i kanten.

Category: Babbel  | Tags: , ,  | Leave a Comment
April 15th, 2012 | Author: Lillmonster

Välkommen, eller vad ska jag säga.
Den här djupa mörka gropen känns bekant och jag blir lika irriterad på mig själv varje gång jag trillar ner där.
Borde jag inte ha lärt mig hur jag undviker den?
Borde jag inte ha lärt mig att inte tillåta mig trilla ner i den när den dyker upp?
Men lik förbannat så trillar jag dit.
Inte varje gång men fortfarande för många gånger.

Jag ser den annalkas och jag borde veta bättre än att trilla dit.
Så varför hamnar jag där?

Det jävligaste är att jag vet exakt varför jag trillade dit den här gången.
Jag var själv hemma (barnledig) och då finns det alldeles för mycket tid att tänka.
För mycket tid att bry mig om saker jag egentligen bara borde skita i.
Hade jag inte varit ensam hade jag kanske inte trillat så djupt.
Eller så hade det bara dragits ut.
Jag vet inte - jag bara spekulerar!

Men nu finns det bara en väg att gå och det är uppåt igen.
Upp mot ljuset och glädjen jag vet finns där uppe.
Bara jag kommer till ytan så blir allt bättre igen.
Men vägen dit känns lång.

Inte blir det bättre av att det är en fullspäckad vecka framför mig:

Måndag - kursen och ev träning (måste komma igång och då mår jag bättre)
Tisdag - tandis med minsting, kurs och sen konsert med B inne på Tyrol. Vi ska se på Simple Plan. B fick två biljetter i julklapp och valde att ta med sig mig - mamma. :D
Onsdag - kurs och träning med kursen
Torsdag - psykologen och in till Mörby med L för ett besök hos tandspecialisten, tandställningen närmar sig.
Fredag - kurs och träning med kursen
Lördag - storhandla och storstäda
Söndag - tvättis hela dagen

Sen börjar det om med tandisbesök, kurs, träning, dagis, skola, städning osv osv.
Men sånt är livet i en grop!

March 31st, 2012 | Author: Lillmonster

Lördagmorgon, jag är barnledig (inte ens tjejerna är hemma) o jag vaknade 6.30!
Nog för att min kropp är van att vakna 6 så egentligen fick jag lite sovmorgon. Men kunde jag inte få sova till 7 i alla fall?
När jag tröttnat på att ligga kvar i sängen (1 timma senare) och gick ner så kollade jag ut genom fönstret - snö…
Hemsk, kall, vidrig snö som visserligen smälter på en gång men ändå.
Jag vill inte ha någon mer snö!
O pojkarna hade inte några kläder med sig för att vara ute i snön…
Hade inte en tanke på det igår när jag packade deras saker. Vi hade med oss väskor och diverse till S där vi var på kalas.
Mitt älskade barnbarn fyllde 2 år igår!!!

Tänk så fort saker och ting kan ändras.
I måndags så visste jag inte alls vad jag skulle göra, söka jobb och gå hemma med mina väggar runtom mig.
I torsdags var jag på en massa olika möten och nu på måndag så kommer jag att börja på kursen igen. Jag började på den i höstas men sen fick jag jobb och hoppade av den. Nu gör jag ett nytt försök.
Sen så kommer jag att få introduktion för att bli timvikarie. Jag kommer då att hoppa in på två olika caféer som “handledare” till de brukare som jobbar där. Misstänker att i början kanske det blir de som visar mig hur saker och ting går till. ;)
Intressant ska det i alla fall bli.

Sen ringde de igår från en förskola men den ligger så illa till att jag hade behövt ha körkort och bil för att ta mig dit och jag har ju inget dera så då var jag tvungen att tacka nej. :(

Men jag är jättenöjd med det jag har på gång så jag deppar inte ihop.
Sen misstänker jag att jag inte klarar av att jobba på en förskola än. Med tanke på min fobi som jag kämpar med.

Jag var till psykologen i torsdags (har haft ett uppehåll då varit sjuka) och det var skönt. Vill få lite ordning och rutiner där också. Sen är det skönt att få vädra sina tanker och ångest utan att någon tittar på mig som om jag inte var riktigt klok. Någon som inte lider av fobi kan inte förstå hur det är för mig. Sen är det så med just min fobi (kräkfobi) att de flesta anser att det är äckligt och obehagligt men någon man inte kan göra något åt. De kan inte förså vilken panikångest jag får och hur dåligt jag mår utav det.
Nu är jag väldigt öppen med att jag har den här fobin, det var jag inte förut, och jag pratar om den och försöker förklara men man märker att det hos många inte går in ändå. De förstår helt enkelt inte.
Då är det så skönt att ha psykologen att prata med!

March 19th, 2012 | Author: Lillmonster


Dagens foto taget ut genom min ytterdörr, 120319

Vad är det jag ser när jag tittar ut?
Hemsk, avskyvärd och förbannad snö!!!
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Jag visste visserligen att det skulle komma bakslag till våren med tanke på att vi faktiskt bara är i mitten av mars. Men ändå… Jag vill inte ha mer snö. Barnen vill inte heller ha mer snö.
Det är bara slaskigt nu för det smälter så gott som på en gång när det landar på marken. Bara på gräset som det ligger kvar men det hoppas jag också ska smälta bort.
Har inte vågat kolla på väderprognosen efter att jag tittade ut men man kanske skulle göra det så man är lite förberedd i alla fall.

Idag var det dags för minsting att gå till dagis för första gången på länge.
Han har varit hemma i 4 veckor, första veckan gick det magsjuka på dagis (jag kan inte lämna då), andra veckan var det sportlov och då var alla lediga, tredje veckan hade han flunsan och fjärde veckan magsjuka på dagis igen.

Idag hade han verkligen sett fram emot att få gå så jag sitter här med ångest istället.
De hade fall av magsjuka förra veckan och jag hade inte hjärta att ta hem honom igen då han sett fram emot det så mycket.
Så jag är nu hemma med en knut i magen och katastroftänket är i full blomning.
Vi har i alla fall ätit våra vitpepparkorn på morgonen!

Jag vet att det blir bättre om jag måste konfronteras med äcklet för då kan inte min fobi fortsätta växa. Det är ju därför jag går på KBT. Jag vill inte låta fobin ta över mer av mitt liv än det redan gjort.
Jag ska (måste) vara starkare än fobin!
Men det är svårt i sådana här stunder. Bara att bita ihop och hoppas på det bästa.

Category: Babbel  | Tags: , , , ,  | 2 Comments