Blog Archives

February 01st, 2012 | Author: Lillmonster

Hallå!
Vad hände?
Redan Februari!
2012!!!

Eller jag vet vad som hände.
Livet hände. I både kubik och kaos och tom lite katastrof.

Jag hade den stora turen att få ett jobb. Jag blev anställd på måndagen och uppsagt på fredagen då de gick i konkurs.
Oro över hur det skulle bli…. Men jag blev vidare anställd av de som köpte upp konkursföretaget.
Jag fick börja pendla med buss ca 1 timma enkel väg (jag som blir lätt åksjuk). Jag fick ett schema som jag skulle jobba efter. Jag ändrade minsting logopedtider efter detta schema för att kunna passa in det med arbetstiderna. Jag fick veckan efter ett nytt schema och kunde inte ändra logopedtiderna ytterligare en gång. Jag var hemma och vabbade två perioder då minsting hade feber (hade jag fått barnvakt hade det ändå inte gått några bussar *blä*). Efter 1½ månad fick jag skriva på anställningspapper och samtidigt upplysa om att jag inte fått någon lön. I samma veva fick jag veta att tjänsten jag gick på skulle annonseras ut för jobbade man inom skolan som assistent så behövde man även vara i skolan!
Det vet jag också men de visste att jag är ensamstående med barn och jag hoppas att de inte är så gamla att de glömt bort hur det är med mindre barn även om de jobbar med tonåringar.

Resultatet blev i alla fall att jag höll på att stressa ihjäl mig.
Jag kände att det blev halvdant på jobbet för där oroade jag mig över ifall barnen skulle bli sjuka (sen att min åksjuka och fobi gjorde sitt till).
När jag var hemma och vabbade hade jag dåligt samvete för att jag inte kunde vara på jobbet osv.
Mina psykologbesök blev till nästan intet så jag kom ingen vart med min fobibehandling. Sjuka barn, stress, fobi, ångest osv osv. Med andra ord absolut ingen bra kombo alls.

Efter att jag slutat jobba där till jullovet så fortsatte det med stress, hjärtklappning osv. Det tog mig nästan 3 veckors ledighet innan min hjärtklappning dämpade sig. Då reagerade jag mer på att det kändes annorlunda i kroppen men vad kunde det vara?! Snacka om att man var van att vara stressad.

Nu är jag återigen arbetssökande och håller fortfarande på att landa på fötterna ordentligt. KBT-behandlingen är återupptagen och jag försöker få in rutiner igen efter höstens katastrofkaos!

Category: Babbel  | Tags: , , , , , , ,  | One Comment
September 01st, 2011 | Author: Lillmonster

Idag vaknade jag och snörvlade. Kände redan igår att det var något på gång. Hade lite småont i halsen och hade börjat nysa.
Idag var det ännu värre och nu snörvlar jag. Får ju inte bli sjuk nu innan op:en.

Men det är väl kanske inte så konstigt med tanke på att minsting varit förkyld och hur vädret är. Jag har konstaterat att jag har vädrets makter emot mig så gott som varje dag. Jag cyklar till kursen varje dag och tro på *pip* att sista tiden har det regnar varenda gång jag ska cykla hem. Ska nog börja ha regnjackan med mig varje dag så ska ni se att då regnar det inte.
Börjar med det imorgon. Regnjacka med - check!

Måste även ringa mottagningen imorgon och rådfråga dem.
Jag håller på att rotfylla en tand, eller just nu försöker vi rensa den. Sen jag var där sist och tandis började så fyllde han igen tanden tills jag ska dit på onsdag. Nu har jag fått varinflammation där. Jag har som en liten knöl vid käkbenet under den tanden - som tur är så gör det inte ont.
Tandis vill inte skriva ut antibiotika nu utan han vill öppna för att fortsätta rensa och sen kanske skriva ut antibiotika.
När jag talade om att jag vill fixa så mycket det går på tanden innan op:en så fick jag höra att jag nog inte ska op:a mig när jag har en infektion i kroppen.
Ska min op fördröjas pga en tand?
Om jag får antibiotika så borde ju det ta bort infektionen. Eller?
Ska som sagt var ringa imorgon och rådfråga dem vad de säger om saken. För får jag inte göra min op när det är planerat så behöver jag ju inte gå på flyt nu.
Kan ju vara bra att veta som sagt var…

I övrigt så ska jag erkänna att min ångestnivå är superhög.
Jag velar hit och dit i mina tankar gällande op:en. Men allt jag är rädd för hänger ihop med den här förbannade fobin jag har. Det är ett helvete rent ut sagt att vara emetofob. Kunde jag byta ut den fobin mot något annat skulle jag göra det på en gång utan att ens blinka.
Jag ska göra op:en men jag kan tyvärr inte göra något åt ångesten som finns. Bara att brottas med den och kämpa vidare.

Category: Babbel  | Tags: , , , , ,  | Leave a Comment
February 14th, 2011 | Author: Lillmonster

Tror ni inte på f-n att det var magsjuka jag fått en gång till.
Sonen L blev sjuk sen lördagnatt hemma hos pappan och det var jag glad över. Då hade jag bara mig själv att bekymra mig om. Att få min ångest att släppa. Att inte behöva ha andra sjuka runtomkring mig.
Nu håller jag bara tummarna för att de övriga ska klara sig.
Skulle liksom inte förvåna mig ifall småpojkarna får det en vända till som jag fick det.

Men igår så trotsade jag lite och gick ut på en långpromenad i det fina vädret.
Fick sällskap av äldsta samt barnbarnet som fick följa med på egen risk.

Vacker februaridag
Helt underbart väder

Vi tog den vanliga rundan som vi brukar ta när vi är ute och går.
Fast vi fick strunta i att gå runt badplatsen.
Det är ju lite mycket snö s a s.
Men det blev en skön promenad ändå och vi hade inte bråttom så vi njöt nog lika mycket av solen och den friska luften.
Precis vad jag behövde!

Som sagt var så är ångesten inte helt borta än även om det känns bättre för varje dag som går.
Nu är jag ju mest rädd för att bli sjuk en tredje gång om barnen blir sjuka.
Eller om jag är ute och träffar folk.
Eller om någon kommer hit.
Eller… vad som helst.
Ångesten har ingen logik som sagt var och jag kämpar för att hamna på rätt köl igen. Men det är så otroligt svårt.
Som jag skrev tidigare. Det var längesen ångesten var så här stark.
Fast jag kämpar på så gott det går.

Äldsta ringde från öppna förskolan idag.
De ska åka iväg till Pelle Svanslös-hus i Uppsala på sportlovet och nu undrade hon om jag och småpojkarna ville följa med.
Min första reaktion var NEJ.
Jag vågar inte planera något med tanke på hur jag mår.
Tänk om vi fortfarande är sjuka där.
Eller så är vi friska, åker iväg och blir sjuka igen.

Jag bröt ihop efter telefonsamtalet och bara grät.
Jag som lovat mig själv att inte låta min fobi gå ut över mina barn hade just tillåtit detta.
Även om de inte vet om det så vet jag om det.
Så jag messade till äldsta och sa att hon skulle anmäla oss.
Sen får jag se hur jag mår när dagen närmar sig.

Just nu känns det skitjobbigt men jag hoppas att jag ska landa lite innan det är dags då det ändå är först den 4 mars som vi ska åka då.

Nu ska jag fortsätta städa bort magsjukebakterier här hemma så det är rent och snyggt tills mina pojkar kommer hem imorgon.

Category: Babbel  | Tags: , , , , , ,  | 2 Comments
February 11th, 2011 | Author: Lillmonster

En stor dos jä-la ångest bortskänkes.
Jag har ju emetofobi och svår variant av detta. Går på KBT sen ett år tillbaka hos en underbar psykolog och har faktiskt gjort stora framsteg under den här tiden.

Men nu har bägaren runnit över.

Jag fick magsjuka för snart 2 veckor sedan och klarade det riktigt bra med hjälp av mina tabletter mot illamående. Ångesten höll jag under kontroll.

Sen fick 3 barn samma åkomma och med hjälp av mina stora döttrar som bor hemma så klarade jag det också riktigt bra. Jag kände inte av någon stor ångest utan var riktigt stolt över mig själv.

Nu är det 5 dagar sedan M var sjuk och jag hade andats ut.
Så började jag må illa här i kväll. Har tagit mina tabletter och håller tummarna för att det bara är magkatarren som spökar då jag ätit väldigt dåligt i ett par dagar. Det brukar kännas lite likadant.

Men nu slog ångesten till!
Jag har så jä-la svårt att vara stilla. Det kryper i hela mig. Hjärtat slår på högvarv. Jag skulle kunna börja gråta när som helst. Jag vill bara försvinna. Ta bort mig från det här!
Jag orkar inte!

Hela jag är inställd på att nu är jag magsjuk igen. Nu blir alla sjuka här hemma en gång till och jag har hela scenariot uppspelat framför ögonen.
Katastroftänk vad är det?!

Logiskt så vet jag att det inte borde vara magsjuka igen då vi varit hemma och knappt träffat några människor. Jag var hemma hos äldsta igår men de är ju friska. Var det i alla fall från magsjuka.
Så logiskt vet jag att det nog bara är magkatarren.
Men kroppen och hjärtat säger en helt annan sak.

Nu går jag och gömmer mig någonstans!

Category: Babbel  | Tags: , , ,  | 11 Comments
February 09th, 2011 | Author: Lillmonster

Fattar inte vad det är med mig.
Jag är kroniskt trött just nu.
Jag har ingen ork alls utan vill helst bara ligga ner men samtidigt har jag svårt att sitta still en längre stund. Bara att kolla bloggar osv på datorn tar mig så gott som hela dagen.
Istället för att ägna en timma på morgonen (när det är lugnast här hemma) åt att göra det jag ska vid datorn så springer jag runt och gör 100 andra saker men ändå ingenting.
Ja, det är så det känns i alla fall.

Barnen märker också att det är något som verkligen inte stämmer med mig.
Jag som i vanliga fall alltid läser så fort jag får en stund över - spelar ingen roll om det är 5 min eller 1 timma, jag läser) har nu hållit på med en bok i över en vecka och inte kommit längre än 6 kapitel i den.
Då läste jag faktiskt 4 kapitel när jag låg i badet häromkvällen.

more…