Tag-Archive for » Barn «

July 18th, 2015 | Author: Lillmonster

Jisses så längesen jag skrev här. Nästan så det känns som om det är dags att uppdatera sig på det mesta.
Vänta.. Hur gjorde jag det o det nu igen.
Snacka om att man glömmer vissa saker fort o andra sitter liksom i ryggraden o man den vet/kunskapen liksom bara ploppar fram vare sig man vill eller inte.
Lustigt hur man fungerar.

Funderade ett tag på om jag skulle lägga ner hela bloggen. Skrev ju ändå inte här men…
Den får nog vara kvar. Det kan ju hända att jag får mina små ryck o faktiskt kommer på något att skriva.
Även om det bara är för mig själv…

Jag vet att en anledning till att jag inte skrivit har varit på att jag inte varit sams med laptopen. Men med ett extern tangentbord så kommer vi mycket bättre överrens nu.
Att jag inte tänkte på det tidigare…
Nåja. Nu finns det ett som passar o vi är bättre vänner än vi varit tidigare.

Och vad händer här hemma då…
Tiden går
monstren växer
o jag försöker mest bara hänga med.

Sedan i juni är det officiellt att jag bara har 3 barn kvar i skolan….
3 - hörde ni? Tre!!!!

Äldsta sonen L tog studenten i juni med bravur.
Bara dagarna innan så fixade han sitt sista körkort som “krävdes” så nu får “lilla” sonen (ca 1,87) köra både det ena o det andra.
Tror det vara både B o C o CE?
Finns det något som heter så?
Nåja, en massa olika bokstäver är det i alla fall.

En annan som för tillfället växer så han knakar i knälederna är M, nu 11 år.
I november förra året fick vi reda på att han även är glutenintollerant så det var bara att ända kosten för honom.
Inte helt lätt då han fortfarande inte tål mjölkprotein men det funkar.
Blir lite enformigt men han ska få börja prova lite mjölk här i höst.

I alla fall så började han så sakta växa - på längden.
I vikten gick det neråt så han trillade ur kurvorna.
Tillbaka till dietisten o jippie…
Av alla sorter med näringsdrycker så fanns det faktiskt - en - som inte innehöll mjölk!
Som tur är så gillar han den o de har hjälpt.

I april så vägde han inte ens 24 kg o var 126 cm.
Inte mycket för en kille som skulle fylla 11…
I juni var vi tillbaka till läkaren o nu hade det hänt saker
25 kg o hela 130 cm!
Inte undra på att han klagat på ont i knälederna…

Men han är inte ensam om att numera vara glutenintollerant.
Minsting gjorde sin gastro i mars o mycket riktigt.
Han också o där fick vi en förklaring på alla hans magproblem med förstoppningar som han dragits med sen han var bebis.
Tydligen ett bra tecken enligt läkaren.

Nu är det så att det mina söner har kallas för tyst gluten.
Det innebär att det finns en massa olika symptom men inte de där vanliga som man förknippar gluten med.
Så jag klappar mig själv på axeln som faktiskt begärde blodprovet på minsting också.
Han får börja prova mjölk först runt jul.

Sen är det bara att hålla tummarna att det funkar för dem för då blir det genast ännu lättare med glutenfritt.
Nu är det så att ca 70% av det som är glutenfritt innehåller mjölkprotein.
Så jag håller tummarna för att i framtiden bara kunna gå till den glutenfria hyllan o ta vad jag vill till dem utan att behöva läsa på innehållsförteckningen.

January 12th, 2013 | Author: Lillmonster

Har funderat ett tag på om jag är provocerande.
Jag har märkt att andra människor reagerar på att jag är singel.
Och att jag trivs med det!

Jag har nu varit singel och bott själv med barnen i tre år.
Tre underbara år!

Visst är det ett himla pusslande med barn i brett åldersspektra, tider, möten, vissa har pappaveckor, de små är hos mig mest hela tiden, barn som flyttat hemifrån, barnbarn, hem, sysslor osv.
Logistiken ser olika ut beroende på om det är jämna eller ojämna veckor. Varannan vecka är det 5 barn här hemma som ska ha mat osv och varannan vecka endast 3. Men det funkar med hjälp från tonåringarna och ett tidspussel.

Det som är helt underbart är att jag inte behöver kompromissa med en annan bestämmande person.
Jag behöver inte känna att jag måste umgås om jag inte vill det.
Jag kan möblera hur jag vill, köpa vad jag vill till hemmet och göra som jag vill helt enkelt.

Jag har hela tiden sagt att jag trivs med att vara singel, ensamstående eller vad man nu ska kalla det med en bunt ungar hemma.
Jag trivs med att vara ensam. Jag är en sån som verkligen behöver egentid då jag är ensam, ensam i mitt hem. Det är lite svårt att vara det när man är sambo.

Många människor har påpekat att det nu gått tre år och att det börjar nog bli dags att hitta någon ny.
Varför?
Jag är inte en sån person som knappt kan avsluta ett förhållande innan de är inne i nästa.
Jag är inte en sån person som är rädd för att vara själv.

Jag har sagt att jag aldrig mer tänker bli sambo (tydligen mycket provocerande).
Jag kan tänka mig att vara särbo.
Då kan man träffas för att man vill träffas - inte för att man måste!
Jag har kvar mitt och mår bra och likadant för den andre.

Jag har sagt att jag inte vill ha en ny man i mitt liv.
Jag har fullt upp med barnen och mig själv. Att träffa en ny man skulle kräva tid och energi som jag inte har just nu.
Nu är jag ego och låter mig själv komma först och självklart barnen.

Men…
Jag har även sagt att skulle det trilla ner någon som ser ut som Dave Grohl i mitt knä så skulle jag inte tacka nej!

February 22nd, 2011 | Author: Lillmonster

Japp, idag tar jag klivet in i den sk gyllene medelåldern.
Idag fyller jag 40 år!

Har funderat över vad jag har gjort med mitt liv så här långt.
Jag har ingen ordentlig utbildning (om jag räknar bort allt jag lärt mig genom livet).
Jag har inte haft något längre fast jobb som sträckt sig över flera år.
Jag har inte rest och sett världen (men jag är flygrädd så det gör inte så mycket).
Jag har inte sprungit runt på en massa krogar med en massa folk (om jag inte räknar med det jag hann med innan jag s a s hade lov att vara på dessa krogar).
Det är faktiskt en massa saker som jag inte gjort.
Men inget jag ångrar för…

…jag har fått så otroligt mycket genom mina år.

Jag har fött och uppfostrat/uppfostrar
*
fyra självständiga och härliga flickor
* fyra
självständiga och härliga pojkar
Jag har hittills fått mig ett barnbarn.
Jag ska börja studera igen för att få mig en ordentlig utbildning.
Jag har jobbat på en massa olika ställen. Träffat en massa härliga människor och lärt mig massor genom detta.
Jag har studerat mellan barnen - läst lite av varje som faktiskt intresserar mig.
Jag har nära vänner och en underbar familj.

Men framför allt så har jag begåvats med en otrolig massa kramar och pussar.
En otrolig mängd med kärlek.
Och finns det något bättre?

Jag har ju massor med år kvar att göra det jag vill.
Jag hinner fortfarande studera.
Jag hinner fortfarande jobba.
Jag hinner fortfarande resa (bara jag vågar).
Jag hinner fortfarande springa på krogar (om jag skulle få det intresset).
Jag hinner fortfarande en massa saker.
Jag kan göra det jag vill.
Det är bara jag själv som kan sätta hinder för just mig själv.
Det är jag som styr!

Utöver kärleken som finns överallt runtom mig från min härliga underbara jobbiga busiga bråkiga pratiga familj.
Det finns inget bättre än ni.

Älskar er alla - till stjärnorna och tillbaka, till universums slut och genom alla de djupaste svarta hål.

Eller som M säger: “Jag älskar er så att ingen ens kan tänka på det för då sprängs allting”. 

Category: Babbel  | Tags: , , , ,  | 9 Comments
January 07th, 2011 | Author: Lillmonster

This post is password protected. To view it please enter your password below:


Category: Babbel  | Tags: , , , , , , ,  | Enter your password to view comments