Tag-Archive for » Jobb «

March 31st, 2012 | Author: Lillmonster

Lördagmorgon, jag är barnledig (inte ens tjejerna är hemma) o jag vaknade 6.30!
Nog för att min kropp är van att vakna 6 så egentligen fick jag lite sovmorgon. Men kunde jag inte få sova till 7 i alla fall?
När jag tröttnat på att ligga kvar i sängen (1 timma senare) och gick ner så kollade jag ut genom fönstret - snö…
Hemsk, kall, vidrig snö som visserligen smälter på en gång men ändå.
Jag vill inte ha någon mer snö!
O pojkarna hade inte några kläder med sig för att vara ute i snön…
Hade inte en tanke på det igår när jag packade deras saker. Vi hade med oss väskor och diverse till S där vi var på kalas.
Mitt älskade barnbarn fyllde 2 år igår!!!

Tänk så fort saker och ting kan ändras.
I måndags så visste jag inte alls vad jag skulle göra, söka jobb och gå hemma med mina väggar runtom mig.
I torsdags var jag på en massa olika möten och nu på måndag så kommer jag att börja på kursen igen. Jag började på den i höstas men sen fick jag jobb och hoppade av den. Nu gör jag ett nytt försök.
Sen så kommer jag att få introduktion för att bli timvikarie. Jag kommer då att hoppa in på två olika caféer som “handledare” till de brukare som jobbar där. Misstänker att i början kanske det blir de som visar mig hur saker och ting går till. ;)
Intressant ska det i alla fall bli.

Sen ringde de igår från en förskola men den ligger så illa till att jag hade behövt ha körkort och bil för att ta mig dit och jag har ju inget dera så då var jag tvungen att tacka nej. :(

Men jag är jättenöjd med det jag har på gång så jag deppar inte ihop.
Sen misstänker jag att jag inte klarar av att jobba på en förskola än. Med tanke på min fobi som jag kämpar med.

Jag var till psykologen i torsdags (har haft ett uppehåll då varit sjuka) och det var skönt. Vill få lite ordning och rutiner där också. Sen är det skönt att få vädra sina tanker och ångest utan att någon tittar på mig som om jag inte var riktigt klok. Någon som inte lider av fobi kan inte förstå hur det är för mig. Sen är det så med just min fobi (kräkfobi) att de flesta anser att det är äckligt och obehagligt men någon man inte kan göra något åt. De kan inte förså vilken panikångest jag får och hur dåligt jag mår utav det.
Nu är jag väldigt öppen med att jag har den här fobin, det var jag inte förut, och jag pratar om den och försöker förklara men man märker att det hos många inte går in ändå. De förstår helt enkelt inte.
Då är det så skönt att ha psykologen att prata med!

February 01st, 2012 | Author: Lillmonster

Hallå!
Vad hände?
Redan Februari!
2012!!!

Eller jag vet vad som hände.
Livet hände. I både kubik och kaos och tom lite katastrof.

Jag hade den stora turen att få ett jobb. Jag blev anställd på måndagen och uppsagt på fredagen då de gick i konkurs.
Oro över hur det skulle bli…. Men jag blev vidare anställd av de som köpte upp konkursföretaget.
Jag fick börja pendla med buss ca 1 timma enkel väg (jag som blir lätt åksjuk). Jag fick ett schema som jag skulle jobba efter. Jag ändrade minsting logopedtider efter detta schema för att kunna passa in det med arbetstiderna. Jag fick veckan efter ett nytt schema och kunde inte ändra logopedtiderna ytterligare en gång. Jag var hemma och vabbade två perioder då minsting hade feber (hade jag fått barnvakt hade det ändå inte gått några bussar *blä*). Efter 1½ månad fick jag skriva på anställningspapper och samtidigt upplysa om att jag inte fått någon lön. I samma veva fick jag veta att tjänsten jag gick på skulle annonseras ut för jobbade man inom skolan som assistent så behövde man även vara i skolan!
Det vet jag också men de visste att jag är ensamstående med barn och jag hoppas att de inte är så gamla att de glömt bort hur det är med mindre barn även om de jobbar med tonåringar.

Resultatet blev i alla fall att jag höll på att stressa ihjäl mig.
Jag kände att det blev halvdant på jobbet för där oroade jag mig över ifall barnen skulle bli sjuka (sen att min åksjuka och fobi gjorde sitt till).
När jag var hemma och vabbade hade jag dåligt samvete för att jag inte kunde vara på jobbet osv.
Mina psykologbesök blev till nästan intet så jag kom ingen vart med min fobibehandling. Sjuka barn, stress, fobi, ångest osv osv. Med andra ord absolut ingen bra kombo alls.

Efter att jag slutat jobba där till jullovet så fortsatte det med stress, hjärtklappning osv. Det tog mig nästan 3 veckors ledighet innan min hjärtklappning dämpade sig. Då reagerade jag mer på att det kändes annorlunda i kroppen men vad kunde det vara?! Snacka om att man var van att vara stressad.

Nu är jag återigen arbetssökande och håller fortfarande på att landa på fötterna ordentligt. KBT-behandlingen är återupptagen och jag försöker få in rutiner igen efter höstens katastrofkaos!

Category: Babbel  | Tags: , , , , , , ,  | One Comment
August 11th, 2011 | Author: Lillmonster

Det var svaret jag fick på jobbet.
Visserligen hade jag redan ställt in mig på att det var just det svaret jag skulle få men ändå känns det lite trist.

Fast jag försöker tänka klart och tydligt på om det jobbet skulle vara det bästa för mig - just nu…
Ser jag klart på det så visst skulle jobbet passa mig perfekt men är tiden den bästa?

Nej!

Tiden är inte den bästa just nu.
Jag hade inte kunnat ge 100% på jobbet och det hade nog inte varit rättvist mot killen jag skulle jobba med.

Blomma från Lindesberg

Min höst är fullspäckad av möten, undersökningar, samtal, kurs osv.

På tisdag så börjar B gymnasiet, onsdag börjar jag en 20-veckorskurs genom Kompassen, torsdag börjar 3 pojkar skolan (9:an, 7:an o 1:an), 22:a är minsting tillbaka på dagis o sen är ruljangsen igång på riktigt.

From skolstart fram till sista september så är det: mina psykologbesök (nu tar vi hårda tag mot fobin), tandistider för både mig och barn, övernattning för W med skolan, 2 besök för minsting till talpedagog, dietistbesök för mig, tillväxtkontroll för M, jag väntar på tid för att göra en gastroskopi och en mammografi och sen tillkommer det föräldramöten (som det alltid är i början av terminen), föräldraråd på dagis och senare i höst en operation för mig.
Just ja, L ska på sin astmakontroll där någonstans också.

Puh, jag behöver andas lugnt nu när jag läser allt.

Nu ska jag försöka njuta av de sista lediga dagarna med barnen. Tyvärr så ser jag bara en massa måsten som ska göras… Andas lugnt var det…

July 31st, 2011 | Author: Lillmonster

I fredags var jag på en intervju som personlig assistent i skolan till en rörelsehindrad, utvecklingsstörd kille som börjar gymnasiet.
Första intervjun på evigheter så jag funderade först på hur sjutton jag skulle bete mig. Men sen kom jag fram till att

1. de har redan fått mitt brev och mitt CV - det har tydligen tilltalat dem på något sätt då jag blev kallad
2. bara svara rakt och ärligt på deras frågor, lägga korten på bordet direkt s a s
3. det var min tur att ställa frågor gällande personen det handlar om för att se om det är något som passar mig, i annonsen står det ju inte så mycket
4. det bästa är att bara vara jag så som jag är.

Det gick rätt snabbt (max 15 min) men det kändes ändå rätt bra när jag gick därifrån. Jag hade fått svar på mina frågor och de verkade nöjda med de svar de fick från mig. Så nu är det bara att vänta. Andra veckan i augusti borde jag få svar tyckte de, vare sig jag får jobbet eller inte så hör de av sig och det är ju skönt. Då slipper jag gå och fundera på om de ska höra av sig eller inte.

Category: Babbel  | Tags: ,  | 6 Comments
November 04th, 2010 | Author: Lillmonster

This post is password protected. To view it please enter your password below:


Category: Babbel  | Tags: ,  | Enter your password to view comments