Tag-Archive for » KBT «

December 30th, 2012 | Author: Lillmonster

Så var det dags för sista söndagen för året, näst sista dagen för året.
Här är alla fortfarande hemma, B hostar så det står härliga till och minsting nyser och hostar han också. Vi övriga har nog klarat oss än så länge eller så har vi redan haft det.
Men jag går runt med en värk i kroppen och har gjort det nu i ett par dagar, liksom ont i lederna så jag misstänker att något skit ligger i kroppen och stökar till.

Imorgon så åker alla boysen till fadern för att fira nyår där. Jag har haft dem hela julhelgen så det är okej att vara själv vid nyår.
Eller själv blir jag inte, T kommer vara här och även B om hon inte drar till en kompis. Men vi ska väl äta något och bara ta det lugnt. Ska faktiskt blir skönt på ett sätt. Jag blir ju inte helt själv som sagt var…

********

På tisdag så kör jag igång med Viktklubb igen.
Jag har gått upp i vikt under det sista 1½ året men jag vet att jag kan gå ner i vikt på egen hand så nu är det dags att sluta lata sig och börja tänka på vad jag stoppar i mig samt röra på mig lite mer än vad jag gör idag. Den berömda latmasken ska nu förvisas från kroppen!

Jag har fått frågan om jag inte ångrat att jag inte gjorde operationen (GBP) när jag hade chansen.
Svaret är nej! Jag ångrar mig inte!

Jag vet ju att jag kan själv med hjälp av viktklubb och träning, jag har ju gjort det. Att jag sen tog en längre paus än vad jag trodde har ju gjort sitt till. Ser jag tillbaka så ser jag att jag liksom “gav upp” när jag ställde mig i op-kön. Då skulle ju ändå op ta hand om det s a s.
Nu tog det mig 6 månader extra från att jag klev ur kön innan jag tog mig i kragen igen men det var vad jag var tvungen att ta.
Jag har inte mått så bra under hösten då jag kämpar på med min fobi och terapi så det har fått komma i första hand nu. Känner att jag börjar få en balans igen så då hoppas jag på tåget igen.

Sen kan jag absolut inte ångra ett beslut som mina barn blev glada över att jag tog.
Jag har ju bara 2 “små” barn kvar och de övriga är ju tonåringar och äldre. De läser själva och har hört massor om folk som gjort op, om de olika problem man kan råka ut för, biverkningar osv. Och som de säger - det är ett beslut som gäller för resten av livet! Det är inget man kan ångra och ta tillbaka.
Så nej… Jag ångar ingenting!

Men som jag brukar säga till barnen. Jag ger det här 10 år till och har inget ändrats för mig om 10 år så har jag fortfarande chansen att göra en op då. Först och främst så tror jag att de blivit mycket bättre på det här med biverkningar och efterdyningar mot idag och vem vet. Man kanske inte ens behöver genomgå en så stor op som idag.

********

Idag är det +grader ute, idag igen… Det töar som bara den och slaskar i mängder. Enda fördelen som jag ser med det är att gångvägarna nu börjar bli isfria men jag hade nog sett att snön fått ligga kvar ett tag till.
Vi fick mycket fin snö (visst gnällde jag på den) men sen räckte det. Det som fanns kunde få ligga kvar men vi behövde verkligen inget mer. Men när det gäller vädret så får man aldrig som man vill. Eller vissa kanske får det - men inte jag…

Dags att återlämna datorn till sonen som trampar runt mig. Så fort de vaknar så sätter abstinensen in från datorn… Eller något sådant.

GOTT NYTT ÅR mina vänner om vi inte hörs mer det här året!

October 10th, 2012 | Author: Lillmonster

…imorgon alltså.
Då är det dags för Lilleman att operera sig!
De ska skala ner hans halsmandlar och skrapa bort körteln bakom näsan. På honom var det för stort överallt.
Men det ska väl förhoppningsvis bli bättre.
Han kanske kan börja andas genom näsan mer än vad han gör nu och så kanske han snarkar mindre.
Sen är det ju talet som vi verkligen hoppas på ska bli bättre när allra helst körteln är borta.
De säger ju att den kan ställa till det så att talet blir otydligt och lite grötigt.
Det stämmer på honom + att han har problem med vissa bokstäver.
Efter operationen är det tillbaks till logopeden som gäller och nu kan det ju bara gå åt ett håll - uppåt till det bättre.

Redan 7.30 ska vi vara inne på DS så det blir en tidig morgon för honom.
B tar hand om M hemma och ser till att han kommer iväg till skolan.
T hämtar upp honom efter skolan då jag inte vet när vi får komma hem.
Skönt att ha stora barn som kan hjälpa till. Annars hade det kunnat bli lite problem.

I helgen är det pappahelg men Lilleman stannar hemma med mig och tar det lungt.
Vi ska kolla på filmer på tv och så ska han få äta så mycket isglass han vill.
På söndag när de andra kommer hem så åker Lilleman iväg till pappa så jag inte missar hela nästa vecka på kursen.
Det är skönt att vi kan dela på hans sjukskrivning.
Det är ju ändå hela nästa vecka som han måste vara hemma från dagis.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*

I övrigt är det inte så mycket som händer. Eller det kanske händer en massa men jag räknar det inte.
Mitt möte på arbetsförmedlingen blev flyttat till nästa vecka och då hoppas jag att han lyssnar på mig, att han läst igenom det som min psykolog skrivit och att han mer än gärna flyttar mig till SIUS-gruppen.
Det är ju dit jag vill så jag får en anpassad praktikplats.
Mycket skönare om jag kommer till ett ställe där jag kan känna mig trygg samtidigt som jag kan jobba framåt i min terapi för fobin.

Lillemans operation blir en utmaning för mig, en sk exponering med tanke på fobin.
Jag kommer ta morgonen och fram till att han är sövd. Sen får pappan ta över vid uppvaket.
Den biten klarar jag inte av än så det är bäst att det är någon som grejjar det som är med. Fortfarande för stort steg för mig känner jag.
Jag kommer ju att ha honom hemma sen och hålla tummarna för att han inte ska kräkas efter narkosen eller att han sväljer för mycket blod efter open.
Men B är hemma i allra värsta fall.
Sen hoppas jag att det stämmer som det står i papprena vi fått - att första dygnet är värst när det gäller den biten.
Men jag måste bita ihop och klara det.
Fördelen är att jag vet att han inte är sjuk. Han kan inte smitta mig med något. Men sen om det hjälper återstår ju att se.
Har jag otur går det helt åt helvete men då finns ju B hemma som sagt var.

Håll tummarna för oss båda!!!

Category: Babbel  | Tags: , , , , ,  | Leave a Comment
March 31st, 2012 | Author: Lillmonster

Lördagmorgon, jag är barnledig (inte ens tjejerna är hemma) o jag vaknade 6.30!
Nog för att min kropp är van att vakna 6 så egentligen fick jag lite sovmorgon. Men kunde jag inte få sova till 7 i alla fall?
När jag tröttnat på att ligga kvar i sängen (1 timma senare) och gick ner så kollade jag ut genom fönstret - snö…
Hemsk, kall, vidrig snö som visserligen smälter på en gång men ändå.
Jag vill inte ha någon mer snö!
O pojkarna hade inte några kläder med sig för att vara ute i snön…
Hade inte en tanke på det igår när jag packade deras saker. Vi hade med oss väskor och diverse till S där vi var på kalas.
Mitt älskade barnbarn fyllde 2 år igår!!!

Tänk så fort saker och ting kan ändras.
I måndags så visste jag inte alls vad jag skulle göra, söka jobb och gå hemma med mina väggar runtom mig.
I torsdags var jag på en massa olika möten och nu på måndag så kommer jag att börja på kursen igen. Jag började på den i höstas men sen fick jag jobb och hoppade av den. Nu gör jag ett nytt försök.
Sen så kommer jag att få introduktion för att bli timvikarie. Jag kommer då att hoppa in på två olika caféer som “handledare” till de brukare som jobbar där. Misstänker att i början kanske det blir de som visar mig hur saker och ting går till. ;)
Intressant ska det i alla fall bli.

Sen ringde de igår från en förskola men den ligger så illa till att jag hade behövt ha körkort och bil för att ta mig dit och jag har ju inget dera så då var jag tvungen att tacka nej. :(

Men jag är jättenöjd med det jag har på gång så jag deppar inte ihop.
Sen misstänker jag att jag inte klarar av att jobba på en förskola än. Med tanke på min fobi som jag kämpar med.

Jag var till psykologen i torsdags (har haft ett uppehåll då varit sjuka) och det var skönt. Vill få lite ordning och rutiner där också. Sen är det skönt att få vädra sina tanker och ångest utan att någon tittar på mig som om jag inte var riktigt klok. Någon som inte lider av fobi kan inte förstå hur det är för mig. Sen är det så med just min fobi (kräkfobi) att de flesta anser att det är äckligt och obehagligt men någon man inte kan göra något åt. De kan inte förså vilken panikångest jag får och hur dåligt jag mår utav det.
Nu är jag väldigt öppen med att jag har den här fobin, det var jag inte förut, och jag pratar om den och försöker förklara men man märker att det hos många inte går in ändå. De förstår helt enkelt inte.
Då är det så skönt att ha psykologen att prata med!

March 19th, 2012 | Author: Lillmonster


Dagens foto taget ut genom min ytterdörr, 120319

Vad är det jag ser när jag tittar ut?
Hemsk, avskyvärd och förbannad snö!!!
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Jag visste visserligen att det skulle komma bakslag till våren med tanke på att vi faktiskt bara är i mitten av mars. Men ändå… Jag vill inte ha mer snö. Barnen vill inte heller ha mer snö.
Det är bara slaskigt nu för det smälter så gott som på en gång när det landar på marken. Bara på gräset som det ligger kvar men det hoppas jag också ska smälta bort.
Har inte vågat kolla på väderprognosen efter att jag tittade ut men man kanske skulle göra det så man är lite förberedd i alla fall.

Idag var det dags för minsting att gå till dagis för första gången på länge.
Han har varit hemma i 4 veckor, första veckan gick det magsjuka på dagis (jag kan inte lämna då), andra veckan var det sportlov och då var alla lediga, tredje veckan hade han flunsan och fjärde veckan magsjuka på dagis igen.

Idag hade han verkligen sett fram emot att få gå så jag sitter här med ångest istället.
De hade fall av magsjuka förra veckan och jag hade inte hjärta att ta hem honom igen då han sett fram emot det så mycket.
Så jag är nu hemma med en knut i magen och katastroftänket är i full blomning.
Vi har i alla fall ätit våra vitpepparkorn på morgonen!

Jag vet att det blir bättre om jag måste konfronteras med äcklet för då kan inte min fobi fortsätta växa. Det är ju därför jag går på KBT. Jag vill inte låta fobin ta över mer av mitt liv än det redan gjort.
Jag ska (måste) vara starkare än fobin!
Men det är svårt i sådana här stunder. Bara att bita ihop och hoppas på det bästa.

Category: Babbel  | Tags: , , , ,  | 2 Comments
March 08th, 2012 | Author: Lillmonster

Torsdag!
Ingen ändring här hemma.
Eller det är lägre feber idag. Båda två ligger strax under 38 och jag hoppas att det har sjunkit till kvällen.
Det blir i alla fall ingen mer skola/dagis för dem den här veckan.
Nya tag på måndag istället!

Själv har jag också börjat hosta så smått och jag hoppas att det håller sig där.
Vill inte låta som barnen gör.
Funderar på att ta mig till affären med småttingarna, eller så väntar jag tills någon annan kommer hem och kan handla.
Behöver ha hem lite saker, bla det ovan på bilden.
Tror vi alla behöver lite extra tillskott av C-vitaminer.

Inatt hade jag svårt att sova (vaknade med ångest) och där låg jag för att försöka somna om under två timmar.
Under den tiden fick jag lyssna på hostkören här hemma.
Tre i ett rum, en i ett annat och så en son som muttrar i sömnen däremellan.
Funderade ett tag på att gå ner för att få det lite tystare. Men då jag lovat min psykolog att jag inte ska göra så så låg jag kvar och lyckades somna om till slut.

Nu blir det titt på nya Nalle Puh-filmen med boysen.

Category: Babbel  | Tags: , , , , ,  | 3 Comments