Tag-Archive for » Operation «

December 30th, 2012 | Author: Lillmonster

Så var det dags för sista söndagen för året, näst sista dagen för året.
Här är alla fortfarande hemma, B hostar så det står härliga till och minsting nyser och hostar han också. Vi övriga har nog klarat oss än så länge eller så har vi redan haft det.
Men jag går runt med en värk i kroppen och har gjort det nu i ett par dagar, liksom ont i lederna så jag misstänker att något skit ligger i kroppen och stökar till.

Imorgon så åker alla boysen till fadern för att fira nyår där. Jag har haft dem hela julhelgen så det är okej att vara själv vid nyår.
Eller själv blir jag inte, T kommer vara här och även B om hon inte drar till en kompis. Men vi ska väl äta något och bara ta det lugnt. Ska faktiskt blir skönt på ett sätt. Jag blir ju inte helt själv som sagt var…

********

På tisdag så kör jag igång med Viktklubb igen.
Jag har gått upp i vikt under det sista 1½ året men jag vet att jag kan gå ner i vikt på egen hand så nu är det dags att sluta lata sig och börja tänka på vad jag stoppar i mig samt röra på mig lite mer än vad jag gör idag. Den berömda latmasken ska nu förvisas från kroppen!

Jag har fått frågan om jag inte ångrat att jag inte gjorde operationen (GBP) när jag hade chansen.
Svaret är nej! Jag ångrar mig inte!

Jag vet ju att jag kan själv med hjälp av viktklubb och träning, jag har ju gjort det. Att jag sen tog en längre paus än vad jag trodde har ju gjort sitt till. Ser jag tillbaka så ser jag att jag liksom “gav upp” när jag ställde mig i op-kön. Då skulle ju ändå op ta hand om det s a s.
Nu tog det mig 6 månader extra från att jag klev ur kön innan jag tog mig i kragen igen men det var vad jag var tvungen att ta.
Jag har inte mått så bra under hösten då jag kämpar på med min fobi och terapi så det har fått komma i första hand nu. Känner att jag börjar få en balans igen så då hoppas jag på tåget igen.

Sen kan jag absolut inte ångra ett beslut som mina barn blev glada över att jag tog.
Jag har ju bara 2 “små” barn kvar och de övriga är ju tonåringar och äldre. De läser själva och har hört massor om folk som gjort op, om de olika problem man kan råka ut för, biverkningar osv. Och som de säger - det är ett beslut som gäller för resten av livet! Det är inget man kan ångra och ta tillbaka.
Så nej… Jag ångar ingenting!

Men som jag brukar säga till barnen. Jag ger det här 10 år till och har inget ändrats för mig om 10 år så har jag fortfarande chansen att göra en op då. Först och främst så tror jag att de blivit mycket bättre på det här med biverkningar och efterdyningar mot idag och vem vet. Man kanske inte ens behöver genomgå en så stor op som idag.

********

Idag är det +grader ute, idag igen… Det töar som bara den och slaskar i mängder. Enda fördelen som jag ser med det är att gångvägarna nu börjar bli isfria men jag hade nog sett att snön fått ligga kvar ett tag till.
Vi fick mycket fin snö (visst gnällde jag på den) men sen räckte det. Det som fanns kunde få ligga kvar men vi behövde verkligen inget mer. Men när det gäller vädret så får man aldrig som man vill. Eller vissa kanske får det - men inte jag…

Dags att återlämna datorn till sonen som trampar runt mig. Så fort de vaknar så sätter abstinensen in från datorn… Eller något sådant.

GOTT NYTT ÅR mina vänner om vi inte hörs mer det här året!

October 14th, 2012 | Author: Lillmonster

Här hemma är det verkligen det som gäller just nu.
Glass i stora lass!
Tack för glassbilen och deras Trollerimixpåse.
Guld värt för minsting här hemma som inte riktigt kommit igång med ätandet som han ska.

I torsdags så opererades han.
De skalade ner hans halsmandlar och jag funderar på hur mycket de egentligen tog.
Innan så krockade de nästan i halsen på honom och man kände dem konstant som två knölar på utsidan av halsen.
Tro mig när jag säger att det har varit svårt att se på honom om han varit svullen vid halsont eller inte.
Nu känns de inte på utsidan av halsen och det är ett stort mellanrum i halsen.
Han säger att det är jättebra nu!

Gällande körteln bakom näsan så skrapade de lite på den men enligt läkaren så var det inte alls så förstorad som läkaren som skrev remissen tyckte.
Läkaren som gjortde op tror nog mer på att halsmandlarna har ställt till det för honom.
Bara att vänta och se nu då.
I slutet av november är det dags för logopeden igen.

*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Idag är det byte av barn här hemma.
Tre söner har varit hos exet på pappahelg och minsting har varit hemma med mig.
Vi har roat oss med att lägga pärlplattor, kollat på tv, läst böcker, lekt med drakar, gjort hus av kartonger, ritat, spelat på datorn, ätit glass och självklart myst och gosat i stora mängder!

Men idag är det hans tur att åka till exet och de andra kommer hem till mig.
På så sätt så missar jag inte hela veckan på kursen och det är lite skönt när vi kan dela på det.
Visst är det skönt att vara hemma också men jag hinner ju inget annat än att roa minsting när han är själv hemma.
Och det var bäst att han fick vara själv med tanke på att han skulle hålla sig lugn de första dagarna.
Det är inte det lättaste att göra när man har brorsor som man kan busa järnet med i vanliga fall.

Så mån-tis blir kurs för mig.
Resten av veckan blir jag hemma med minsting.
Onsdag är T snäll och kommer hit och slumrar efter sitt nattjobb - hon ska passa minsting när jag är på mitt möte med arbetsförmedlingen.
Torsdag har jag också ett möte på men jag vet inte riktigt vem som ska kunna passa minsting då.
Men det löser sig nog det också. Det brukar göra det i slutändan.

Dags att läsa några kapitel i boken för minsting nu!

Category: Babbel  | Tags: , , ,  | 2 Comments
October 10th, 2012 | Author: Lillmonster

…imorgon alltså.
Då är det dags för Lilleman att operera sig!
De ska skala ner hans halsmandlar och skrapa bort körteln bakom näsan. På honom var det för stort överallt.
Men det ska väl förhoppningsvis bli bättre.
Han kanske kan börja andas genom näsan mer än vad han gör nu och så kanske han snarkar mindre.
Sen är det ju talet som vi verkligen hoppas på ska bli bättre när allra helst körteln är borta.
De säger ju att den kan ställa till det så att talet blir otydligt och lite grötigt.
Det stämmer på honom + att han har problem med vissa bokstäver.
Efter operationen är det tillbaks till logopeden som gäller och nu kan det ju bara gå åt ett håll - uppåt till det bättre.

Redan 7.30 ska vi vara inne på DS så det blir en tidig morgon för honom.
B tar hand om M hemma och ser till att han kommer iväg till skolan.
T hämtar upp honom efter skolan då jag inte vet när vi får komma hem.
Skönt att ha stora barn som kan hjälpa till. Annars hade det kunnat bli lite problem.

I helgen är det pappahelg men Lilleman stannar hemma med mig och tar det lungt.
Vi ska kolla på filmer på tv och så ska han få äta så mycket isglass han vill.
På söndag när de andra kommer hem så åker Lilleman iväg till pappa så jag inte missar hela nästa vecka på kursen.
Det är skönt att vi kan dela på hans sjukskrivning.
Det är ju ändå hela nästa vecka som han måste vara hemma från dagis.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*

I övrigt är det inte så mycket som händer. Eller det kanske händer en massa men jag räknar det inte.
Mitt möte på arbetsförmedlingen blev flyttat till nästa vecka och då hoppas jag att han lyssnar på mig, att han läst igenom det som min psykolog skrivit och att han mer än gärna flyttar mig till SIUS-gruppen.
Det är ju dit jag vill så jag får en anpassad praktikplats.
Mycket skönare om jag kommer till ett ställe där jag kan känna mig trygg samtidigt som jag kan jobba framåt i min terapi för fobin.

Lillemans operation blir en utmaning för mig, en sk exponering med tanke på fobin.
Jag kommer ta morgonen och fram till att han är sövd. Sen får pappan ta över vid uppvaket.
Den biten klarar jag inte av än så det är bäst att det är någon som grejjar det som är med. Fortfarande för stort steg för mig känner jag.
Jag kommer ju att ha honom hemma sen och hålla tummarna för att han inte ska kräkas efter narkosen eller att han sväljer för mycket blod efter open.
Men B är hemma i allra värsta fall.
Sen hoppas jag att det stämmer som det står i papprena vi fått - att första dygnet är värst när det gäller den biten.
Men jag måste bita ihop och klara det.
Fördelen är att jag vet att han inte är sjuk. Han kan inte smitta mig med något. Men sen om det hjälper återstår ju att se.
Har jag otur går det helt åt helvete men då finns ju B hemma som sagt var.

Håll tummarna för oss båda!!!

Category: Babbel  | Tags: , , , , ,  | Leave a Comment
July 03rd, 2012 | Author: Lillmonster

För ganska precis ett år sen så träffade jag läkaren och ställde mig i kön för en gastricbypass-operation. Då det var andra gången jag stod i kön så fick jag en operationstid väldigt fort. Redan i september var det meningen att jag skulle opereras. Men då var jag sjuk och fick skjuta på den.
Nästa tid fick jag i november men då hade jag käkinflammation och fick ställa in operationen igen. Då kom vi överrens om att vi skulle avvakta till nu på sommaren.

Jag har under dessa månader tänkt, funderat och pratat med massor med människor som gjort sin operation för 1-7 år sen.
Genom att prata med dessa så har jag fått en annan infallsvinkel mot vad jag läst och fått höra från läkarna.
Man kan sammanfatta det så här…
De första 1-3 åren har så gott som alla mått helt underbart bra. De har kunnat äta nästan allt utan några större problem mer än dumpningarna som till största del är självförvållande.

Men efter de här smekmånadsåren så har små problem smugit sig på. Det har varit magkatarr/magsår, tarmvred/problem med tarmfickor, för stor viktnedgång/börjat gå upp i vikt igen, inte kunnat äta saker de klarat av tidigare, yrsel och säkert fler saker som jag inte kommer på just nu.

Jag har visserligen redan magkatarr och har lätt för att bli yr. Men jag vill ju inte att det ska bli värre än det är.
Summan är att jag beslutat mig för att säga som titeln säger:
Tack men Nej Tack till operation just nu!!!

Jag har detta i åtanke:

* jag är nu 41 år och har faktiskt minst 10 år på mig att tänka igenom detta grundligt, det är ju ändå ett beslut som gäller för resten av livet. Inget man kan ångra och ta tillbaka.

* jag har fortfarande två “små” barn (5 o 8) som behöver ha min hjälp (övriga är mer självgående). Det känns onödigt att chansa just nu, det kan gå bra och jag tillhör dem som det går bra för men det kan lika gärna gå åt andra hållet och jag blir “sjuk” och mår dåligt. Hade de varit större och mer självgående hade det varit en annan sak.

* jag har faktiskt lyckats gå ner 34 kg på egen hand (med hjälp av viktklubb). Jag vet med andra ord hur jag ska göra och har hoppat på det igen för att se hur långt jag kommer.

* jag tillhör dem som faktiskt är rädd för att gå ner för mycket. Jag trivdes jättebra när jag vägde runt 80 kg och det är dit jag siktar på att komma igen. Jag vet inte hur jag skulle må om jag vägde runt 60-70 kg. Jag vill hänga med och bestämma själv vad jag ska väga. Lite kontrollfreak - jag vet!

Så nu har jag funderat klart och tänkt igenom detta 117tusen gånger. Jag kliver ur kön, lämnar platsen till någon annan som verkligen har bestämt sig och kämpar på egen hand.

Lycka till alla som kämpar med vikten oavsett på vilket sätt ni gör!!!

Category: Vikten  | Tags: , ,  | 6 Comments
April 17th, 2012 | Author: Lillmonster

Idag var det dags för minsting att besöka läkaren. Hans logoped hade skickat en remiss till ö-n-h för en bedömning av polyper/körtlar och se om de kanske ställer till det med hans uttal.

Först blev det en massa frågor och sen en kontroll av öron - helt okej, hals - förstorade halsmandlar och näsa - stor körtel.
Efter lite bedövningsspray i näsborren så blev det koll med “lysmasken” i näsan på honom och han har en för stor körtel bakom näsan.
Den gör att han tydligen pratar lite nasalt (inget som jag hör), har problem med att andas genom näsan (det påpekade jag) och snarkar (påpekade jag också).

Så från att vi kom dit på bara en snabb koll - trodde jag - så gick vi därifrån med beskedet att det blir operation.

De ska ta bort körteln bakom näsan och minska ner på halsmandlarna.
Vet inte om det blir dagoperation eller inläggning. Det visste inte den här läkaren heller.
Tydligen så vill vissa ha kvar för inläggning då han har förkylningsastma medan andra förstår att det bara är vid förkylningar som han måste medicineras. Inte annars.

Men nu är det bara att vänta på att det ska komma ett brev med besked och tid om när/hur det blir.

Det kan även hjälpa honom med uttalet men det behöver inte bli så.
Det nasala ska tydligen försvinna i alla fall. Sen är det upp till logopeden att jobba lite hårdare med honom.

Denna evinnerliga väntan hela tiden!

Category: Babbel  | Tags: , , ,  | 2 Comments