Tag-Archive for » snö «

December 30th, 2012 | Author: Lillmonster

Så var det dags för sista söndagen för året, näst sista dagen för året.
Här är alla fortfarande hemma, B hostar så det står härliga till och minsting nyser och hostar han också. Vi övriga har nog klarat oss än så länge eller så har vi redan haft det.
Men jag går runt med en värk i kroppen och har gjort det nu i ett par dagar, liksom ont i lederna så jag misstänker att något skit ligger i kroppen och stökar till.

Imorgon så åker alla boysen till fadern för att fira nyår där. Jag har haft dem hela julhelgen så det är okej att vara själv vid nyår.
Eller själv blir jag inte, T kommer vara här och även B om hon inte drar till en kompis. Men vi ska väl äta något och bara ta det lugnt. Ska faktiskt blir skönt på ett sätt. Jag blir ju inte helt själv som sagt var…

********

På tisdag så kör jag igång med Viktklubb igen.
Jag har gått upp i vikt under det sista 1½ året men jag vet att jag kan gå ner i vikt på egen hand så nu är det dags att sluta lata sig och börja tänka på vad jag stoppar i mig samt röra på mig lite mer än vad jag gör idag. Den berömda latmasken ska nu förvisas från kroppen!

Jag har fått frågan om jag inte ångrat att jag inte gjorde operationen (GBP) när jag hade chansen.
Svaret är nej! Jag ångrar mig inte!

Jag vet ju att jag kan själv med hjälp av viktklubb och träning, jag har ju gjort det. Att jag sen tog en längre paus än vad jag trodde har ju gjort sitt till. Ser jag tillbaka så ser jag att jag liksom “gav upp” när jag ställde mig i op-kön. Då skulle ju ändå op ta hand om det s a s.
Nu tog det mig 6 månader extra från att jag klev ur kön innan jag tog mig i kragen igen men det var vad jag var tvungen att ta.
Jag har inte mått så bra under hösten då jag kämpar på med min fobi och terapi så det har fått komma i första hand nu. Känner att jag börjar få en balans igen så då hoppas jag på tåget igen.

Sen kan jag absolut inte ångra ett beslut som mina barn blev glada över att jag tog.
Jag har ju bara 2 “små” barn kvar och de övriga är ju tonåringar och äldre. De läser själva och har hört massor om folk som gjort op, om de olika problem man kan råka ut för, biverkningar osv. Och som de säger - det är ett beslut som gäller för resten av livet! Det är inget man kan ångra och ta tillbaka.
Så nej… Jag ångar ingenting!

Men som jag brukar säga till barnen. Jag ger det här 10 år till och har inget ändrats för mig om 10 år så har jag fortfarande chansen att göra en op då. Först och främst så tror jag att de blivit mycket bättre på det här med biverkningar och efterdyningar mot idag och vem vet. Man kanske inte ens behöver genomgå en så stor op som idag.

********

Idag är det +grader ute, idag igen… Det töar som bara den och slaskar i mängder. Enda fördelen som jag ser med det är att gångvägarna nu börjar bli isfria men jag hade nog sett att snön fått ligga kvar ett tag till.
Vi fick mycket fin snö (visst gnällde jag på den) men sen räckte det. Det som fanns kunde få ligga kvar men vi behövde verkligen inget mer. Men när det gäller vädret så får man aldrig som man vill. Eller vissa kanske får det - men inte jag…

Dags att återlämna datorn till sonen som trampar runt mig. Så fort de vaknar så sätter abstinensen in från datorn… Eller något sådant.

GOTT NYTT ÅR mina vänner om vi inte hörs mer det här året!

March 31st, 2012 | Author: Lillmonster

Lördagmorgon, jag är barnledig (inte ens tjejerna är hemma) o jag vaknade 6.30!
Nog för att min kropp är van att vakna 6 så egentligen fick jag lite sovmorgon. Men kunde jag inte få sova till 7 i alla fall?
När jag tröttnat på att ligga kvar i sängen (1 timma senare) och gick ner så kollade jag ut genom fönstret - snö…
Hemsk, kall, vidrig snö som visserligen smälter på en gång men ändå.
Jag vill inte ha någon mer snö!
O pojkarna hade inte några kläder med sig för att vara ute i snön…
Hade inte en tanke på det igår när jag packade deras saker. Vi hade med oss väskor och diverse till S där vi var på kalas.
Mitt älskade barnbarn fyllde 2 år igår!!!

Tänk så fort saker och ting kan ändras.
I måndags så visste jag inte alls vad jag skulle göra, söka jobb och gå hemma med mina väggar runtom mig.
I torsdags var jag på en massa olika möten och nu på måndag så kommer jag att börja på kursen igen. Jag började på den i höstas men sen fick jag jobb och hoppade av den. Nu gör jag ett nytt försök.
Sen så kommer jag att få introduktion för att bli timvikarie. Jag kommer då att hoppa in på två olika caféer som “handledare” till de brukare som jobbar där. Misstänker att i början kanske det blir de som visar mig hur saker och ting går till. ;)
Intressant ska det i alla fall bli.

Sen ringde de igår från en förskola men den ligger så illa till att jag hade behövt ha körkort och bil för att ta mig dit och jag har ju inget dera så då var jag tvungen att tacka nej. :(

Men jag är jättenöjd med det jag har på gång så jag deppar inte ihop.
Sen misstänker jag att jag inte klarar av att jobba på en förskola än. Med tanke på min fobi som jag kämpar med.

Jag var till psykologen i torsdags (har haft ett uppehåll då varit sjuka) och det var skönt. Vill få lite ordning och rutiner där också. Sen är det skönt att få vädra sina tanker och ångest utan att någon tittar på mig som om jag inte var riktigt klok. Någon som inte lider av fobi kan inte förstå hur det är för mig. Sen är det så med just min fobi (kräkfobi) att de flesta anser att det är äckligt och obehagligt men någon man inte kan göra något åt. De kan inte förså vilken panikångest jag får och hur dåligt jag mår utav det.
Nu är jag väldigt öppen med att jag har den här fobin, det var jag inte förut, och jag pratar om den och försöker förklara men man märker att det hos många inte går in ändå. De förstår helt enkelt inte.
Då är det så skönt att ha psykologen att prata med!

March 28th, 2012 | Author: Lillmonster

Min dator fick förhoppningsvis bara något hemskt virus i sig häromdagen - isådana fall första gången det händer.
I värsta fall så är det hårddisken som håller på att packa ihop sig och det vill jag inte att den ska göra. Som tur är så ligger alla mina foton osv på en extern hårddisk men det är ändå en hel del jag vill ha kvar som ligger på datorns hårddisk.
Tills att jag får tillbaka min kära dator (i vilket skick det än må vara) så snyltar jag på barnens laptop och konstaterar att jag vill ha en egen…
Jag får nu passa på att sitta här när de är i skolan. Med andra ord kan jag låna den utan att någon frågar när jag är klar, om jag har mycket kvar att göra eller att de har massor med viktiga saker att göra - just nu! ;)

Det härliga vårvädret verkar vara på väg att ta ett steg tillbaka. De hotar med regn idag och jag håller tummarna att det ska vänta till efter 14 i alla fall så jag hinner hämta hem från skola o dagis först.
Barnbarnet ska vara här idag också då han har feber och det blir till att packa in honom i vagnen om det regnar. Inte lika lätt med oss andra som får gå.

Till helgen har de “hotat” med snö.
Jag vill verkligen inte det. Nu kommer jag att vara barnledig i helgen och behöver inte gå utanför dörren om jag inte vill. Men ändå, så himla trist med snö igen. Men det är ju inte april än så det är väl mer eller mindre väntat. Tur att jag har kvar vinterkläder och skor till de små framme. Då slipper jag rota efter det i alla fall.

Imorgon är det en stor mötesdag för mig.
Håller mina tummar för att det ska gå som jag vill på alla mötena.
Då blir jag ett väldigt glatt Lillmonster.

Category: Babbel  | Tags: , , , ,  | One Comment
March 19th, 2012 | Author: Lillmonster


Dagens foto taget ut genom min ytterdörr, 120319

Vad är det jag ser när jag tittar ut?
Hemsk, avskyvärd och förbannad snö!!!
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Jag visste visserligen att det skulle komma bakslag till våren med tanke på att vi faktiskt bara är i mitten av mars. Men ändå… Jag vill inte ha mer snö. Barnen vill inte heller ha mer snö.
Det är bara slaskigt nu för det smälter så gott som på en gång när det landar på marken. Bara på gräset som det ligger kvar men det hoppas jag också ska smälta bort.
Har inte vågat kolla på väderprognosen efter att jag tittade ut men man kanske skulle göra det så man är lite förberedd i alla fall.

Idag var det dags för minsting att gå till dagis för första gången på länge.
Han har varit hemma i 4 veckor, första veckan gick det magsjuka på dagis (jag kan inte lämna då), andra veckan var det sportlov och då var alla lediga, tredje veckan hade han flunsan och fjärde veckan magsjuka på dagis igen.

Idag hade han verkligen sett fram emot att få gå så jag sitter här med ångest istället.
De hade fall av magsjuka förra veckan och jag hade inte hjärta att ta hem honom igen då han sett fram emot det så mycket.
Så jag är nu hemma med en knut i magen och katastroftänket är i full blomning.
Vi har i alla fall ätit våra vitpepparkorn på morgonen!

Jag vet att det blir bättre om jag måste konfronteras med äcklet för då kan inte min fobi fortsätta växa. Det är ju därför jag går på KBT. Jag vill inte låta fobin ta över mer av mitt liv än det redan gjort.
Jag ska (måste) vara starkare än fobin!
Men det är svårt i sådana här stunder. Bara att bita ihop och hoppas på det bästa.

Category: Babbel  | Tags: , , , ,  | 2 Comments
February 14th, 2011 | Author: Lillmonster

Tror ni inte på f-n att det var magsjuka jag fått en gång till.
Sonen L blev sjuk sen lördagnatt hemma hos pappan och det var jag glad över. Då hade jag bara mig själv att bekymra mig om. Att få min ångest att släppa. Att inte behöva ha andra sjuka runtomkring mig.
Nu håller jag bara tummarna för att de övriga ska klara sig.
Skulle liksom inte förvåna mig ifall småpojkarna får det en vända till som jag fick det.

Men igår så trotsade jag lite och gick ut på en långpromenad i det fina vädret.
Fick sällskap av äldsta samt barnbarnet som fick följa med på egen risk.

Vacker februaridag
Helt underbart väder

Vi tog den vanliga rundan som vi brukar ta när vi är ute och går.
Fast vi fick strunta i att gå runt badplatsen.
Det är ju lite mycket snö s a s.
Men det blev en skön promenad ändå och vi hade inte bråttom så vi njöt nog lika mycket av solen och den friska luften.
Precis vad jag behövde!

Som sagt var så är ångesten inte helt borta än även om det känns bättre för varje dag som går.
Nu är jag ju mest rädd för att bli sjuk en tredje gång om barnen blir sjuka.
Eller om jag är ute och träffar folk.
Eller om någon kommer hit.
Eller… vad som helst.
Ångesten har ingen logik som sagt var och jag kämpar för att hamna på rätt köl igen. Men det är så otroligt svårt.
Som jag skrev tidigare. Det var längesen ångesten var så här stark.
Fast jag kämpar på så gott det går.

Äldsta ringde från öppna förskolan idag.
De ska åka iväg till Pelle Svanslös-hus i Uppsala på sportlovet och nu undrade hon om jag och småpojkarna ville följa med.
Min första reaktion var NEJ.
Jag vågar inte planera något med tanke på hur jag mår.
Tänk om vi fortfarande är sjuka där.
Eller så är vi friska, åker iväg och blir sjuka igen.

Jag bröt ihop efter telefonsamtalet och bara grät.
Jag som lovat mig själv att inte låta min fobi gå ut över mina barn hade just tillåtit detta.
Även om de inte vet om det så vet jag om det.
Så jag messade till äldsta och sa att hon skulle anmäla oss.
Sen får jag se hur jag mår när dagen närmar sig.

Just nu känns det skitjobbigt men jag hoppas att jag ska landa lite innan det är dags då det ändå är först den 4 mars som vi ska åka då.

Nu ska jag fortsätta städa bort magsjukebakterier här hemma så det är rent och snyggt tills mina pojkar kommer hem imorgon.

Category: Babbel  | Tags: , , , , , ,  | 2 Comments